Inte så enkelt...
Det här med att sitta upp på hästen är ett helt företag för mig! Tänkte sitta upp utan pall för jag är ju smidig som få så det skulle ju inte vara något problem dessutom så är det ju bara en D ponny. Leder ut och ställer henne på plant underlag samt ser till att hon står stilla. Placerade foten i stigbygeln sen är det liksom bara att sitta upp! Nu inser jag att det är så nära spagat som jag kan komma samt att det är bakåt vikt. Nästan så att byxorna spricker. Hade jag inte krampaktigt hållit i mig i sadeln så hade jag säkert legat raklång på marken. Efter mycket om och men så lyckades jag kravla mig upp en bit närmare sitt läge men nu börjar sadeln glida... Oj oj ... förtvivlat hänger jag på sniskan medans hästen börjar röra på sig! Till slut lyckas jag ta mig upp och inser att jag alltid behöver sitta upp med pall om hästen inte är placerad djupt ner i ett dike...
Idag i värsta snöovädret så skulle Sandra rida och i vanlig ordning så är det ute ritt som gäller. Till skillnad mot mig så sitter hon upp från pall i stallet och rider ut. Vi tycker att det är säkrare för det är inte halt där i stallgången. Beslutade att småkottarna skulle få följa med ut och det betydde att Sandra fick rida själv då jag hade fullt med koppel i händerna. Sandra fick för sig att hon skulle trava vilket innebar att jag och hundarna fick jogga för att hinna med! Kan ju inte påstå att jag är speciellt vältränad. Väl tillbaka vid stallet så är vi riktigt dyngsura och jag känner mig lite trött och behagligt avslappnad...