Jag smäller av....
Ibland vet man inte var gränsen går... Igår lastade vi hästarna för ett lugnt och normalt ridpass i ridhuset. Allt väl så långt. Det bestämdes lite snabbt att Hanna skulle rida Morten i hoppsadel då våran dressyrsadel inte ligger så bra. När man då har en hoppsadel så faller det sig ganska naturligt att ett litet skutt ingår. Så även i detta fall så får markpersonalen dvs jag bära fram. Nu står du det lilla skuttet på plats och Hanna snubblar över med dressyrhästen som inte riktigt förstod att det inte räckte med att bara se snygg ut. Efter några varv på volten så är problemet löst och Morten lyfter på benen. Det är nu som jag smäller av....
Sandra och Vogge kommer galopperande längs långsidan stående i lätt fältsits så gott det går i dressyrsadel. Hon passerar skuttet vilket både Hanna och jag är tacksamma för. Hon lägger en volt och kommer förbi igen... Nä det var inte förbi som hon skulle inser jag! Tar ett djupt andetag och stirrar... Sandra styr mot skuttet och "hoppar" över jag vet inte vem som var lyckligast Sandra som gammal hoppryttare eller jag att ekipaget landade tryggt och säkert tillsammans...
